Mod kan yttra sig på flera olika sätt. Det kan vara fullständigt obegripligt mod, av den typen som de som arbetar i de japanska kärnkraftverken nu och riskerar liv och lem för att förhindra en katastrof. Händelserna i Japan består av en stor del fantastiska historier om medmänsklighet och en självklar vilja att ställa upp för varandra.
Det är idag också svårt att inte tänka på det mod man visat i Nordafrika. Där massiv vapenmakt ställts mot hunger och en desperat önskan att komma undan diktaturens förtryck. Det är så lätt att glömma att det är människor, såna som du och jag, som faktiskt uträttar helt enastående stordåd genom att bara finnas där i protesterna.
Jag blev också väldigt imponerad av Veena Malik som skällde ut en mulla som hade åsikter om hennes deltagande i en Big Brother-produktion (och hennes person i största allmänhet tror jag). Nu försöker jag att inte underskatta min egna “fördom” om precis hur modigt det var av henne (kanske är det vanligare än vi tillåter oss tro här i “väst”), men jag blev i alla fall väldigt imponerad och inspirerad av henne.
Mod handlar inte nödvändigtvis om att riskera sitt liv utan att göra saker som känns obehagligt. Att överkomma sin rädsla. Scare yourself everyday, heter en site där Greg lägger upp saker han gjort som som han tycker är läskiga att göra. Tanken är att han varje dag, ska göra något som skrämmer honom och det kan vara lite olika saker. Som t.ex. att göra en presentation på jobbet, eller att larva sig i en film på youtube och sen våga lägga upp den länken på reddit.
Här hemma kan vi kanske mest snacka om vardagsmod (även om det finns allvarligare exempel). Alltifrån att våga påpeka att nån råkat glömma att dra upp gylfen eller har nåt grönt mellan tänderna till att våga säga ifrån om saker. Jag är inte ute efter att vi inte har nån anledning att klaga — en slutsats enkel att dra, men som jag tänker, felaktig.
För såna tankar leder alldeles för snabbt till att man ska nöja sig. Även om det i jämförelse kan låta futtigt är det ändå lite viktigt att våga små saker, för sammantaget kan det betyda en enorm skillnad. Kan folk göra så stora grejer på andra ställen borde jag våga göra saker om de är så futtiga i jämförelse, typ.
Det fokuseras alldeles för mycket på det som lägger tvivel på mänskligheten än det motsatta och varje steg bort från det är, som jag ser det, viktigt. Både för individen och samhället.
När jag ser mig omkring och tittar specifikt efter modiga människor så är de många fler än man kan tro och resultatet av modiga ställningstaganden behöver inte leda till katastrof. Empati och medmänsklighet är så himla mycket mer viktigt att vårda än stagnation och utveckling av hård hud.
Här i Sverige får vi generellt sett inte uppmärksamhet om vi inte är “provocerande”. Själv känner jag mig modig varje gång jag försöker resonera nyanserat om frågeställningar som ofta landar i fundamentalistiska tongångar. Det ska jag fortsätta med, även om jag ofta tvivlar på värdet i det engagemanget, för det är viktigt att jag tar mig över mina trösklar av rädsla.
Har du gjort nåt modigt på sistone du skulle vilja berätta om? Och med mod menar jag vågat göra något i vardagen som du annars tycker är läskigt, men tog mod till dig i alla fall.
