Det här gör mig så otroligt ledsen:
I nästa vecka planeras avvisning av två barn i Lund, fem och tio år gamla. De ska till Makedonien, ett land där de inte kan språket.
Mcsarcne har skrivit engagerat om det hela, liksom Lars H Gustavsson och Per Torberger har satt ihop en smidig funktion för oss som vill, att maila och uttrycka vårt missnöje:
Vill du hjälpa till? Det krävs bara två klick. Ett här. Ett på send-knappen i ditt mejlprogram. Men vill du, skriv om texten. Lägg till några rader. Underteckna, svär och länka.
Nånstans så tänker jag att det antagligen inte är sådär jättebra för barn att växa upp på ett barnhem heller, såklart att de förtjänar en tryggare uppväxt som alla andra ungar. Och jag har ingen anledning att tro att släktingarna i Makedonien skulle behandla barnen illa heller. Men utan språk, utan koppling, så blir det ytterligare en psykisk illabehandling av ett par barn som inte gjort en fluga förnär och som redan genomgått ruskiga trauman trots att den äldste inte är mer än nio år.
Jag vet inte mer än som står i SVT, men det är något väldigt cyniskt och kallt med den här åtgärden som planeras av migrationsverket, som verkar gå ut på att lura ut mamman ur sitt gömställe hon befunnit sig i under tre år. Att använda barn som slagträn är något som gör mig illamående till mods. Jag har därför klickat och skickat det mail Per satt ihop för att lufta det obehaget.
Det är möjligt att handläggare och politiker “inte kan kommentera enskilda fall”, men det kan baske mig jag.
